Pricken över i:et.
Resan hem har varit seg. 30 timmar. Tio timmars väntetid i Sao Paulo.
Asiatungar som skrek och hoppade upp och ner i sätena framför mig på den längsta flygresan. Den på tretton timmar.
Och naturligtvist.
När vi kommer till Landvetter så dyker inte min väska upp. Den är borta. Tack liksom.
Asiatungar som skrek och hoppade upp och ner i sätena framför mig på den längsta flygresan. Den på tretton timmar.
Och naturligtvist.
När vi kommer till Landvetter så dyker inte min väska upp. Den är borta. Tack liksom.
Släkten <3
Asså det är verkligen helgrymt här i Buenos Aires. Det är inte bara luften som är varm. Det är hela atmosfären. När vi kom hit i måndags var det väldigt mycket på en gång. Leonel kom fram till mig och gav mig den där kindpussen som alla ger till varandra. Sen pekar han på sin haka som för att visa att han har lagt märke till min piercing. Därefter räcker han ut sin tunga och visar sin tungpiercing, varpå jag räcker ut min tunga och visar min piercing. Två leenden. Jag har fått en kompis.
Leila är nog det sysslingbarnet som har varit svårast att nå ut till. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att hon är en femtonårig tjej. Hon påminner på många sätt om min syster. Stänger in sig emellanåt, men är en riktigt bestämd och intelligent tjej som vet vad hon vill och som inte är rädd att säga vad hon tycker. Kändes ändå som att vi hade en "moment" igår när vi var hos frisören ihop. Jag färgade håret TOK-rött och hon gjorde röda slingor.
Skillnaden är att han har en form av epilepsi. Det gör att hjärnan liksom stänger av en kort stund emellanåt och han tappar helt tråden i samtal eller omgivning. Han går på medicin och till en psykolog. Men i ärlighetens namn har jag inte märkt av hans problem särskillt mycket. Han är ett väldigt intelligent barn som ger en så otroligt mycket värme. Jag kommer verkligen att sakna honom.
Leila är nog det sysslingbarnet som har varit svårast att nå ut till. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att hon är en femtonårig tjej. Hon påminner på många sätt om min syster. Stänger in sig emellanåt, men är en riktigt bestämd och intelligent tjej som vet vad hon vill och som inte är rädd att säga vad hon tycker. Kändes ändå som att vi hade en "moment" igår när vi var hos frisören ihop. Jag färgade håret TOK-rött och hon gjorde röda slingor.
"Varför tycker du om mig så mycket?"
frågade lille Lautaro igår när vi gick hand i hand ifrån Plaza de Mayo.
"För att du är så underbar."
"Tänk att jag har en så ung faster (här nere kallas jag tía)... Jag kommer nog sakna dig."
Var nioåringens svar. När vi satt på tåget hem igår ville han sitta bredvid mig. Efter en stund la han sig ner med huvudet i mitt knä och tog tag i min hand. Mina fingrar mellan hans. frågade lille Lautaro igår när vi gick hand i hand ifrån Plaza de Mayo.
"För att du är så underbar."
"Tänk att jag har en så ung faster (här nere kallas jag tía)... Jag kommer nog sakna dig."
"Hoppas att vi kan åka till Sverige nästa år."
Det är svårt att beskriva hur man kan komma så nära en liten pojke på så kort tid. Lautaro, eller Laucha som han kallas, påminner mig väldigt mycket om mig själv när jag var liten. Han är, precis som jag var, ett litet energiknippe som har förmågan att tänka väldigt mycket och säga de mest underbara kommentarerna, precis vid rätt tillfällen.Skillnaden är att han har en form av epilepsi. Det gör att hjärnan liksom stänger av en kort stund emellanåt och han tappar helt tråden i samtal eller omgivning. Han går på medicin och till en psykolog. Men i ärlighetens namn har jag inte märkt av hans problem särskillt mycket. Han är ett väldigt intelligent barn som ger en så otroligt mycket värme. Jag kommer verkligen att sakna honom.
Leo är underbar.
Leo är grym. Verkligen. Han kan nog uppfattas lite som en mansgris. Och på många sätt är han nog det också.
Han har bilder på halvnakna brudar lite varstans i huset och pratar om sig själv som om han vore guds gåva till kvinnan.
Lautaro berättade vid matbordet i veckan att hans pappa har visat honom bilder på kvinnor. Mamma, pappa och jag fick stora ögon när han sa det. Marcela (Leos fru) sa att hon sa till honom att det kanske inte var lämpligt att visa den nioåriga sonen bilder av halvnakna kvinnor. Leos svar var då:
"¿Porque? ¿Quieres que lo sale maricon?"
Den här frasen är inte lätt att översätta till svenska. Men på engelska blir det hyfsat bra:
"Why? Do you want him to end up gay?"
Underbart.
Han har bilder på halvnakna brudar lite varstans i huset och pratar om sig själv som om han vore guds gåva till kvinnan.
Lautaro berättade vid matbordet i veckan att hans pappa har visat honom bilder på kvinnor. Mamma, pappa och jag fick stora ögon när han sa det. Marcela (Leos fru) sa att hon sa till honom att det kanske inte var lämpligt att visa den nioåriga sonen bilder av halvnakna kvinnor. Leos svar var då:
"¿Porque? ¿Quieres que lo sale maricon?"
Den här frasen är inte lätt att översätta till svenska. Men på engelska blir det hyfsat bra:
"Why? Do you want him to end up gay?"
Underbart.
Buenos fucking Aires.
Helt underbart! Otroligt mycket varme och karlek i den har familjen.
Verkligen! Just nu vill jag inte hem. Nae.
Har haft ett par grymma dagar i Buenos Aires med slakten.
Leo, som ar min 42ariga syssling ar helgrym och hans barn, Lautaro (9), Leila (15) och Leonel (22) ar hur mysiga som helst. Inte helt ovantat har Lautaro blivit min favorit. Sa go.
Idag var vi och tittade runt i la Boca. Grymt fin stadsdel. Ett stalle som alla maste besoka nagon gang i livet!
Dessutom var vi och kollade pa Boca juniors stadium. Grymt. Maktigt.
Jag har blivit ett fan. Pa riktigt. Har till och med en troja!
Det ar svart att aterberatta det jag har varit med om har. I alla fall rakt av. Sa har.
Det maste upplevas. En kansla av att vara pa helt ratt plats vid helt ratt tillfalle.
Jag mar grymt. Vill hem, men vill samtidigt stanna. Kan latt saga att hittills gillar jag Buenos Aires mest.
Men det kan ju bero grymt mycket pa alla underbara manniskor jag har upptackt att jag har i min familj! (L)
Lovar att beratta mer nar jag kommer hem!
Verkligen! Just nu vill jag inte hem. Nae.
Har haft ett par grymma dagar i Buenos Aires med slakten.
Leo, som ar min 42ariga syssling ar helgrym och hans barn, Lautaro (9), Leila (15) och Leonel (22) ar hur mysiga som helst. Inte helt ovantat har Lautaro blivit min favorit. Sa go.
Idag var vi och tittade runt i la Boca. Grymt fin stadsdel. Ett stalle som alla maste besoka nagon gang i livet!
Dessutom var vi och kollade pa Boca juniors stadium. Grymt. Maktigt.
Jag har blivit ett fan. Pa riktigt. Har till och med en troja!
Det ar svart att aterberatta det jag har varit med om har. I alla fall rakt av. Sa har.
Det maste upplevas. En kansla av att vara pa helt ratt plats vid helt ratt tillfalle.
Jag mar grymt. Vill hem, men vill samtidigt stanna. Kan latt saga att hittills gillar jag Buenos Aires mest.
Men det kan ju bero grymt mycket pa alla underbara manniskor jag har upptackt att jag har i min familj! (L)
Lovar att beratta mer nar jag kommer hem!
I Buenos Aires
Nu befinner jag mig i Buenos Aires pa sysslingens stationara dator.
Har darfor inte vara svenska bokstaver. Dock finns "ñ" :)
Har haft en grymt trevlig dag. Aterkommer senare med mer...
Har darfor inte vara svenska bokstaver. Dock finns "ñ" :)
Har haft en grymt trevlig dag. Aterkommer senare med mer...
29 dagar.
Har nu varit borta i 29 dagar, enligt min nedräkningsgrej på facebook.
Imorgon lämnar vi Montevideo och åker till Buenos Aires.
Jag är riktigt spänd. Det ska bli kul. Jag har massvis med släktingar i Argentina.
Och det känns som att det är dags att åka vidare för den här gången.
Jag har väldigt medvetet låtit bli att skriva en hel del saker i bloggen.
Vissa historier är helt enkelt mycket roligre att berätta live.
Och därför roligare om ni inte redan har läst om det tidigare.
Förhoppningsvist kommer jag ha lika bra tillgång till internet i Buenos Aires.
Jag håller tummarna.
För i ärlighetens namn längtar jag mer och mer efter er alla.
Snart slänger jag nog upp inbjudan till "Hemma-igen-utgång" på facebook.
För er som inte har facebook, kan jag meddela att det blir partay lördagen den 17e.
Hör av er, så berättar jag mer ;)
Imorgon lämnar vi Montevideo och åker till Buenos Aires.
Jag är riktigt spänd. Det ska bli kul. Jag har massvis med släktingar i Argentina.
Och det känns som att det är dags att åka vidare för den här gången.
Jag har väldigt medvetet låtit bli att skriva en hel del saker i bloggen.
Vissa historier är helt enkelt mycket roligre att berätta live.
Och därför roligare om ni inte redan har läst om det tidigare.
Förhoppningsvist kommer jag ha lika bra tillgång till internet i Buenos Aires.
Jag håller tummarna.
För i ärlighetens namn längtar jag mer och mer efter er alla.
Snart slänger jag nog upp inbjudan till "Hemma-igen-utgång" på facebook.
För er som inte har facebook, kan jag meddela att det blir partay lördagen den 17e.
Hör av er, så berättar jag mer ;)
Släkten är värst?
Idag har vi varit i Tala och hälsat på farmors bror &co. När vi kom fram sa Nilla (farmors brors fru) att mamma var tjock. Mamma såg lite förvånat på henne. Och Nilla fortsatte att förklara att mamma var ju så himlans smal sist hos hälsade på. Då förklarade mamma, så trevligt hon kunde, att hon minsann var mycket tjockare sist. Eftersom hon väldigt nyligen hade fött mig. Men Nilla vägrade att ge sig.
Efter att ha sagt till mamma att hon var riktigt tjock ett par gånger till, övergick blickarna till mormor. Nilla frågade om mormor var mammas "employada", alltså mammas "husa". Mamma skrattade förvånat och berättade att mormor var hennes mamma.
Som för att rädda upp situationen något svarar Nilla:
"Ja, men ni ser ju jämngamla ut, så det var ju inte så konstigt att jag undrade. Ni kunde ju i alla fall ha varit systrar."
Mamma ser smått stött ut. Nilla tittar en stund på mamma och säger sen till mormor:
"Men visst har hon blivit riktigt tjock ändå?"
Efter att ha sagt till mamma att hon var riktigt tjock ett par gånger till, övergick blickarna till mormor. Nilla frågade om mormor var mammas "employada", alltså mammas "husa". Mamma skrattade förvånat och berättade att mormor var hennes mamma.
Som för att rädda upp situationen något svarar Nilla:
"Ja, men ni ser ju jämngamla ut, så det var ju inte så konstigt att jag undrade. Ni kunde ju i alla fall ha varit systrar."
Mamma ser smått stött ut. Nilla tittar en stund på mamma och säger sen till mormor:
"Men visst har hon blivit riktigt tjock ändå?"
Gott(?) nytt år.
Jag håller typ på att få lite smått panik.
Det ska ligga en halv spädgris på matbordet ikväll.
En halv spädgris. På matbordet.
Är det bara jag som känner att det är lite makabert?
Ett halvt huvud. Med tänder. Och det ska ätas.
Det ska ligga en halv spädgris på matbordet ikväll.
En halv spädgris. På matbordet.
Är det bara jag som känner att det är lite makabert?
Ett halvt huvud. Med tänder. Och det ska ätas.
Check-list.
Nu är halva resan avklarad.
Så, vad har jag klarat av på min provisoriska check-lista?
Varit i Asunción
Varit i Montevideo
Varit i Buenos Aires
Varit full
Varit bakfull
Varit hög
Varit glad
Varit ledsen
Ätit chipas
Ätit Sopa Paraguaya
Ätit churros
Ätit alfajores
Ätit dulce de leche
Ätit empanadas
Ätit mig mätt på endast frukt
Ätit mig mätt på endast kött
Druckit maté
Druckit terere
Träffat mormor och morfar
Träffat farmor och farfar
Träffat min halvbror och min halvsyster
Träffat min gammelmormor
TräffatBetty och Eric
Badat i pool
Badat i havet
Blivit röd
Blivit brun
Blivit neger
Firat jul
Firat nyår
Firat los Reyes
Köpt något litet till guldflickorna
Köpt något litet till Lillebror
Köpt "det där" till Martin
Köpt klocka
Köpt ny bikini
Tittat klart på Scrubs
Skickat vykort
Sett Boca Juniors spela
Sett gauchos
Sett Iguazufallen
Sett en musikshow
Dansat tango
Fått sand mellan tårna
Kysst någon
Bloggat
Jag tror jag ligger rätt bra till på listan...
Så, vad har jag klarat av på min provisoriska check-lista?
Varit i Montevideo
Varit i Buenos Aires
Varit full
Varit bakfull
Varit hög
Varit ledsen
Ätit Sopa Paraguaya
Ätit churros
Ätit alfajores
Ätit dulce de leche
Ätit empanadas
Ätit mig mätt på endast frukt
Ätit mig mätt på endast kött
Druckit maté
Druckit terere
Träffat mormor och morfar
Träffat farmor och farfar
Träffat min halvbror och min halvsyster
Träffat min gammelmormor
Träffat
Badat i havet
Blivit brun
Blivit neger
Firat nyår
Firat los Reyes
Köpt något litet till Lillebror
Köpt klocka
Köpt ny bikini
Skickat vykort
Sett Boca Juniors spela
Sett gauchos
Dansat tango
Kysst någon
Jag tror jag ligger rätt bra till på listan...
Fisksoppa.
Först och främst vill jag börja med att säga att jag gillar fisk.
Riktigt mycket.
Farmor lagade fisksoppa idag. Den smakade ungefär som smält margarin med ben i.
Jag har alltid fått lära mig att man inte ska säga att mat är äcklig, utan att maten inte faller en i smaken.
Men om jag säger så här, mat är äcklig, om man allvarligt funderar på att bli anorektiker efter att man har smakat...
Så jag gav upp ganska snabbt och sa till farmor att jag inte var hungrig. Så nu dör jag av svält istället, vilket jag är helt okej med. Hellre det än farmors fisksoppa.
Riktigt mycket.
Farmor lagade fisksoppa idag. Den smakade ungefär som smält margarin med ben i.
Jag har alltid fått lära mig att man inte ska säga att mat är äcklig, utan att maten inte faller en i smaken.
Men om jag säger så här, mat är äcklig, om man allvarligt funderar på att bli anorektiker efter att man har smakat...
Så jag gav upp ganska snabbt och sa till farmor att jag inte var hungrig. Så nu dör jag av svält istället, vilket jag är helt okej med. Hellre det än farmors fisksoppa.
Snyggast i stan?
Kom nyligen hem från playan. Har legat där hela dagen.
Lyssnat på underbart bra musik. Njutit av sol, värme och saltvatten.
Och boostat självförtroendet som bara den. För vem är snyggst i stan? Jo, det är tydligen jag =D
Mamma och mormor går jämt runt och irriterar sig och är sura över att alla hela tiden glor på mig. Och nej, det här är inte ett jag-är-så-himla-snygg-och-jag-vill-att-alla-ska-veta-om-det-inlägg. Det är en annan kultur här nere bara. Folk tittar. I ärlighetens namn bryr jag mig inte så mycket. De får gärna titta. Så länge de håller sig på den nivån så är det lugnt.
Hur som helst.
Vi hade tre grabbgäng som satt nära oss på stranden. Killarna var mellan 15 och 25. Och alla tittade på mig.
Jag har nog aldrig känt mig så snygg som jag gjorde idag.
Gött som faen. En kick för självförtroendet att hela tiden ha killar för försöker få ens uppmärksamhet.
Imorgon ska vi till en annan strand, undra om det det blir samma sak igen ;)
Lyssnat på underbart bra musik. Njutit av sol, värme och saltvatten.
Och boostat självförtroendet som bara den. För vem är snyggst i stan? Jo, det är tydligen jag =D
Mamma och mormor går jämt runt och irriterar sig och är sura över att alla hela tiden glor på mig. Och nej, det här är inte ett jag-är-så-himla-snygg-och-jag-vill-att-alla-ska-veta-om-det-inlägg. Det är en annan kultur här nere bara. Folk tittar. I ärlighetens namn bryr jag mig inte så mycket. De får gärna titta. Så länge de håller sig på den nivån så är det lugnt.
Hur som helst.
Vi hade tre grabbgäng som satt nära oss på stranden. Killarna var mellan 15 och 25. Och alla tittade på mig.
Jag har nog aldrig känt mig så snygg som jag gjorde idag.
Gött som faen. En kick för självförtroendet att hela tiden ha killar för försöker få ens uppmärksamhet.
Imorgon ska vi till en annan strand, undra om det det blir samma sak igen ;)
Segt.
Sitter i farmor och farfars vardagsrum och väntar.
Mamma och pappa skulle ut på ett snabbt ärende innan vi ska iväg till stranden. Men nu har de varit borta i två timmar. Börjar tröttna fett mycket på det här asså. Känns som att det lätt är sista gången jag reser iväg med endast föräldrarna.
Jag är fast i en lägenhet tills de kommer tillbaka. Kul.
Mamma och pappa skulle ut på ett snabbt ärende innan vi ska iväg till stranden. Men nu har de varit borta i två timmar. Börjar tröttna fett mycket på det här asså. Känns som att det lätt är sista gången jag reser iväg med endast föräldrarna.
Jag är fast i en lägenhet tills de kommer tillbaka. Kul.
Jordgubbsbubbel.
Mumma. Kvällen börjar sega lite. Det har käkats. Det har käkats. Och så har det käkats. Dessutom har det druckits. Jordgubbsbubbel är favoriten idag. Mumma. Speceillt eftersom skumpan vi öppnade innan jordgubbsskumpan, sjukt skum.
Den både smakade och luktade brieost. Märkligt som faen. Vi var inte riktigt säkra på om den skulle smaka som den gjorde. Det var liksom som att dricka bubbel och käka brie, utan att käka ost. Men eftersom vi inte var helt säkra på att allt var okej, bestämde vi oss för att dricka upp innehållet i flaskan och öppna nästa så fort som möjligt.
Hoppas att ni alla har haft en grym jul!
Uppdatering + bilder på bilddagboken lär dyka upp senare. Än är kvällen ung ;)
Allt kan hända...
Den både smakade och luktade brieost. Märkligt som faen. Vi var inte riktigt säkra på om den skulle smaka som den gjorde. Det var liksom som att dricka bubbel och käka brie, utan att käka ost. Men eftersom vi inte var helt säkra på att allt var okej, bestämde vi oss för att dricka upp innehållet i flaskan och öppna nästa så fort som möjligt.
Hoppas att ni alla har haft en grym jul!
Uppdatering + bilder på bilddagboken lär dyka upp senare. Än är kvällen ung ;)
Allt kan hända...
Svenssonjul i latinoland?
Klockan är strax efter åtta på kvällen och julfirandet har precis börjat.
Trots solsken och värme finns ändå en liten julstämning.
Allt är som det ska vara under en Svenssonjul.
Maten är lagad (även om den inte är det samma som hemma) och alla sitter runt bordet och väntar på att det ska bli dags att äta. Farmor har redan börjat skälla på farfar för att han dricker. Han borde inte dricka så mycket caña (sockerrörssprit), för det har läkaren sagt.
Så det här är början av julen. Känns knepigt att veta att ni där hemma antagligen har avslutat ert firande för dagen. Snackad nyss med Lillebror och han skulle sussa. Massvis med jobb imorgon.
Jag saknar er, jag saknar julen. Nästa år, då jävlar!
Trots solsken och värme finns ändå en liten julstämning.
Allt är som det ska vara under en Svenssonjul.
Maten är lagad (även om den inte är det samma som hemma) och alla sitter runt bordet och väntar på att det ska bli dags att äta. Farmor har redan börjat skälla på farfar för att han dricker. Han borde inte dricka så mycket caña (sockerrörssprit), för det har läkaren sagt.
Farmor: "Du ska inte dricka mer, för då kan du inte dricka vin sen!"
Farfar: "Varfördå?"
Farmor: "För då somnar du. Dessutom har läkaren sagt att du inte ska..."
Farfar: "Äh."
Farmor: "Jo, minns du inte att han sa det?"
Farfar: "Äh, varför skulle jag minnas en sån sak?"
Farfar: "Varfördå?"
Farmor: "För då somnar du. Dessutom har läkaren sagt att du inte ska..."
Farfar: "Äh."
Farmor: "Jo, minns du inte att han sa det?"
Farfar: "Äh, varför skulle jag minnas en sån sak?"
Så det här är början av julen. Känns knepigt att veta att ni där hemma antagligen har avslutat ert firande för dagen. Snackad nyss med Lillebror och han skulle sussa. Massvis med jobb imorgon.
Jag saknar er, jag saknar julen. Nästa år, då jävlar!
Paraguay vs. Uruguay.
Okej, jag tar mig friheten att göra en jämförelse mellan två länder. Vafan, de slutar ju ändå på "guay"...
Paraguay - Uruguay
Slänga använt toapappret i en papperskorg bredvid - Slänga använt toapapper i toaletten
Söta och uppkäftiga gatubarn - Narkotikapåverkade uteliggare
30-50 grader, torr luft - 20-30 grader, fuktig luft
Vattenmelon - Churros
(Okej, det här valet är verkligen omöjligt att göra!)
Sikader och syrsor som håller en vaken - Galen trafik som håller en vaken (Montevideo)
Lugnt lantliv - Livfullt stadsliv
(Just nu då)
Ingen internetuppkoppling - Ständig internetuppkoppling
Pool en halvmeter från huset - Strand åtta kvarter bort
Fyra timmars tidsskillnad till Sverige - Tre timmars tidsskillnad
(Som om det gör någon skillnad)
Mormor och morfar - Farmor och farfar
(Självklart går det inte att välja)
Eget rum med aircondition - Dela rum/bäddsoffa med mormor
Terere - Mate
(Fast självfallet dricker jag minst lika mycket terere i Uruguay...)
Smala människor - Tjocka människor
(You can't blame me, jag har fan fått höra att jag är smal i Montevideo...)
Resultat: 9-6 till Paraguay so far...
Paraguay - Uruguay
Slänga använt toapappret i en papperskorg bredvid - Slänga använt toapapper i toaletten
Söta och uppkäftiga gatubarn - Narkotikapåverkade uteliggare
30-50 grader, torr luft - 20-30 grader, fuktig luft
Vattenmelon - Churros
(Okej, det här valet är verkligen omöjligt att göra!)
Sikader och syrsor som håller en vaken - Galen trafik som håller en vaken (Montevideo)
Lugnt lantliv - Livfullt stadsliv
(Just nu då)
Ingen internetuppkoppling - Ständig internetuppkoppling
Pool en halvmeter från huset - Strand åtta kvarter bort
Fyra timmars tidsskillnad till Sverige - Tre timmars tidsskillnad
(Som om det gör någon skillnad)
Mormor och morfar - Farmor och farfar
(Självklart går det inte att välja)
Eget rum med aircondition - Dela rum/bäddsoffa med mormor
Terere - Mate
(Fast självfallet dricker jag minst lika mycket terere i Uruguay...)
Smala människor - Tjocka människor
(You can't blame me, jag har fan fått höra att jag är smal i Montevideo...)
Resultat: 9-6 till Paraguay so far...
Haha!
"BRAK!!"
Åttiofyraåriga farfar står gapskrattande och pekar på pappa som ligger ner på golvet, med en hög av träflisor under sig.
"Jag sa ju att den där stolen var lite sönder..."
Farfar lämnar skrattande rummet.
"Jag sa ju att den där stolen var lite sönder..."
Farfar lämnar skrattande rummet.
God Jul.
Abstinens.
Ojojoj. Ja ni har hört det. Så jag tänker inte nämna. Men abstinens, för fan. Carajo! Hur man nu stavar det.
Du är saknad, by the way. Eller rättare sagt. Du är längtad efter. Saknar gör man ju bara om något fattas en.
Och det är nog mer än längtan än en saknad.
Det är jul imorgon. Har inte världens julstämning, men det gör väl det samma.
Imorgon ska jag iväg med mamma och mormor och julhandla lite käk.
Helt annorlunda än i Sverige. Hemma skulle man ju aldrig sticka till affären på julafton.
Det skulle vara som att leka med döden. Och det vill man ju inte.
Speciellt inte på julafton...
Ska försöka få postat vykorten som jag skulle ha skickat förra veckan :P Hahaha. Typiskt.
Idag har varit en seg dag. Mamma och pappa var ute på hundra ärenden. Så jag har bara varit hemma hela dagen.
Imorgon blir det familj och mys.
Snackade med Natte idag. Oj, vad jag saknar henne. Märkligt att man inte inser det förrän man pratar med henne. Hon är världens finaste syster. Verkligen. Saknar att sitta och tönta mig med henne. Den lilla bajsungen. :)
Lite tråkigt att det blir ännu en jul utan syrran och familjen Johansson. Men nästa år måste vi få ihop det.
Vi får inte bryta årets mysigaste tradition. Och julpysslet. Saknar det där. Nästa år kör vi en riktig jävla jul!
God jul på er. Skriver säkerligen mer imorgon. Älskar er. Och saknar er.
Du är saknad, by the way. Eller rättare sagt. Du är längtad efter. Saknar gör man ju bara om något fattas en.
Och det är nog mer än längtan än en saknad.
Det är jul imorgon. Har inte världens julstämning, men det gör väl det samma.
Imorgon ska jag iväg med mamma och mormor och julhandla lite käk.
Helt annorlunda än i Sverige. Hemma skulle man ju aldrig sticka till affären på julafton.
Det skulle vara som att leka med döden. Och det vill man ju inte.
Speciellt inte på julafton...
Ska försöka få postat vykorten som jag skulle ha skickat förra veckan :P Hahaha. Typiskt.
Idag har varit en seg dag. Mamma och pappa var ute på hundra ärenden. Så jag har bara varit hemma hela dagen.
Imorgon blir det familj och mys.
Snackade med Natte idag. Oj, vad jag saknar henne. Märkligt att man inte inser det förrän man pratar med henne. Hon är världens finaste syster. Verkligen. Saknar att sitta och tönta mig med henne. Den lilla bajsungen. :)
Lite tråkigt att det blir ännu en jul utan syrran och familjen Johansson. Men nästa år måste vi få ihop det.
Vi får inte bryta årets mysigaste tradition. Och julpysslet. Saknar det där. Nästa år kör vi en riktig jävla jul!
God jul på er. Skriver säkerligen mer imorgon. Älskar er. Och saknar er.
Tid för eftertanke.
Asså man har verkligen tid att tänka när man är här nere.
Legat mycket i poolen, lyssnat på Amys stämma och tänkt.
Det är väl en massa som snurrar i huvudet. Som känslan att vara här nere. På riktigt. Att träffa alla på riktigt. Att se allting med egna ögon. Men också på allt där hemma. Det som finns och det som inte finns.
Jag saknar redan Paraguay och jag kom ju till Montevideo igår. Det fanns något i Paraguay. En känsla. Svårt att beskriva. Ett lugn. Välbefinnande. Trygghet.
Men jag saknar Göteborg. Saknar alla vänner. Ni vet vilka ni är, så jag behöver inte nämna några namn. Jag har längtar efter att tjöta, festa och träffa er. Vill höra allt skvaller. Vill vara uppdaterad igen.
Abstinens. Och ja, det dröjer en månad till. Men jag överlever.
Framförallt tänker jag mycket på dig. Tänker du på mig?
Jag spelar sekvenser i huvudet om och om igen. Saker du har sagt. Känslan av din arm om min midja. Blicken som ser allt. Som tränger sig in. Blicken jag inte tror att jag skulle kunna ljuga för. Blicken jag aldrig vill ljuga för. Ljudet av din röst. Kaxigheten och det luriga leendet. En gåta jag inte har något svar på. Den som lever får se. Jag är jävligt nyfiken.
Tänker mycket på min käre Lillebror också. Saknar dig som faen. Vi har snackat varje dag i ett halvår typ. Vi vet alltid det senaste om varandra. Vet vad den andre har för sig. Finns där när det behövs. Saknar att ligga i din soffa och glo på Dexter och irritera dig genom att för åttonde gången säga "OMG va han är snygg i den där tröjan..."
Saknar att höra dig berätta om allting med den överdrivna pesimismen som bara du kan ha. Och vända allting du säger till något positivt. Saknar att tjöta om alla tjejer du borde våga mer med.
Samtidigt skulle jag aldrig byta bort det här. Inte för något som helst i världen.
Funderar redan nu på att komma tillbaka nästa år. Med min syster. Vara i Paraguay. Sedan se allt annat coolt. Machu Pichu, carnevalen i Rio, saltöknen i Chile, Amazonas. Ja, you name it.
Snälla älskade vänner som läser. Kommentera. Eller maila. För jag saknar er.
Legat mycket i poolen, lyssnat på Amys stämma och tänkt.
Det är väl en massa som snurrar i huvudet. Som känslan att vara här nere. På riktigt. Att träffa alla på riktigt. Att se allting med egna ögon. Men också på allt där hemma. Det som finns och det som inte finns.
Jag saknar redan Paraguay och jag kom ju till Montevideo igår. Det fanns något i Paraguay. En känsla. Svårt att beskriva. Ett lugn. Välbefinnande. Trygghet.
Men jag saknar Göteborg. Saknar alla vänner. Ni vet vilka ni är, så jag behöver inte nämna några namn. Jag har längtar efter att tjöta, festa och träffa er. Vill höra allt skvaller. Vill vara uppdaterad igen.
Abstinens. Och ja, det dröjer en månad till. Men jag överlever.
Framförallt tänker jag mycket på dig. Tänker du på mig?
Jag spelar sekvenser i huvudet om och om igen. Saker du har sagt. Känslan av din arm om min midja. Blicken som ser allt. Som tränger sig in. Blicken jag inte tror att jag skulle kunna ljuga för. Blicken jag aldrig vill ljuga för. Ljudet av din röst. Kaxigheten och det luriga leendet. En gåta jag inte har något svar på. Den som lever får se. Jag är jävligt nyfiken.
Tänker mycket på min käre Lillebror också. Saknar dig som faen. Vi har snackat varje dag i ett halvår typ. Vi vet alltid det senaste om varandra. Vet vad den andre har för sig. Finns där när det behövs. Saknar att ligga i din soffa och glo på Dexter och irritera dig genom att för åttonde gången säga "OMG va han är snygg i den där tröjan..."
Saknar att höra dig berätta om allting med den överdrivna pesimismen som bara du kan ha. Och vända allting du säger till något positivt. Saknar att tjöta om alla tjejer du borde våga mer med.
Samtidigt skulle jag aldrig byta bort det här. Inte för något som helst i världen.
Funderar redan nu på att komma tillbaka nästa år. Med min syster. Vara i Paraguay. Sedan se allt annat coolt. Machu Pichu, carnevalen i Rio, saltöknen i Chile, Amazonas. Ja, you name it.
Snälla älskade vänner som läser. Kommentera. Eller maila. För jag saknar er.
Oväsen i Paraguay.
Bättre sent än aldrig. Nu har jag äntligen lyckats lägga upp ett videoklipp på YouTube. Tog ett par timmar, men det får man väl leva med. Här kan ni i alla fall få höra hur det brukade låta om nätterna på landet i Paraguay. Sikador, syrsor och andra djur står för allt väsen. Eller oväsen?
Energiboostad som faen.
Ja, jag vet, det var sjukt längesen jag skrev nu. Men det är verkligen TOK-svårt att få tillgång till internet ute på landet i Paraguay. Så vad har hänt sen sist?
Jo, jag har badat och solat hemma hos mormor och morfar. Jag har åkt till Villarica och träffat lite släktingar.
Bland annat min mammas kusiner som är yngre än vad jag är!
Och min gammelmormor. Hon är en tant på 87 år som har en pojkvän som är typ 45. Dessutom är hon mytoman. Min släkt är visst lite tokig...
Sedan åkte vi till Iguazufallen som ligger på gränsen mellan Paraguay, Brasilien och Argentina. Så jag har varit i Brasilien också ;) Det går verkligen inte att beskriva med ord hur mäktigt det var att se vattenfallen. Sjukt. Helt jävla sjukt!
Man känner sig så liten. Är nog det vackraste jag har sett, asså. Lite bilder kommer strax upp på bloggen.
Asså jag är SÅ energiboostad. Inget skulle kunna skada mig nu.
Självförtroendet är på topp! Jag kan klara vad som helst. Jag övervann till och med min höjdskräck när vi kollade på vattenfallen. Det var HÖGT att stå där asså. Men jag tänkte att vafan. Jag vill ju. Jag vill vill vill, så jag ska. Och då gick det fin fint.
Nu sitter jag på centralstationen i Montevideo och surfar. Vi kom hit imorse efter en typ 15 timmars bussresa ifrån Paraguay. Resan var helt okej, förutom att det var SJUKT kallt på kvällen. Men men, jag överlevde.
Nu ska vi vara i Uruguay i två veckor. Sedan blir det Buenos Aires.
Nu kommer jag nog att ha lättare att ladda upp bilder och hålla er uppdaterade. För det ligger ett internetcafé precis vid farmor och farfars lägenhet. Och skulle man vilja ha det helt gratis är det bara att gå till centralen, som ligger typ 5 min bort. De bor verkligen centralt!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu. Men ah. Jag skriver nog imorgon igen ;)
Jo, jag har badat och solat hemma hos mormor och morfar. Jag har åkt till Villarica och träffat lite släktingar.
Bland annat min mammas kusiner som är yngre än vad jag är!
Och min gammelmormor. Hon är en tant på 87 år som har en pojkvän som är typ 45. Dessutom är hon mytoman. Min släkt är visst lite tokig...
Sedan åkte vi till Iguazufallen som ligger på gränsen mellan Paraguay, Brasilien och Argentina. Så jag har varit i Brasilien också ;) Det går verkligen inte att beskriva med ord hur mäktigt det var att se vattenfallen. Sjukt. Helt jävla sjukt!
Man känner sig så liten. Är nog det vackraste jag har sett, asså. Lite bilder kommer strax upp på bloggen.
Asså jag är SÅ energiboostad. Inget skulle kunna skada mig nu.
Självförtroendet är på topp! Jag kan klara vad som helst. Jag övervann till och med min höjdskräck när vi kollade på vattenfallen. Det var HÖGT att stå där asså. Men jag tänkte att vafan. Jag vill ju. Jag vill vill vill, så jag ska. Och då gick det fin fint.
Nu sitter jag på centralstationen i Montevideo och surfar. Vi kom hit imorse efter en typ 15 timmars bussresa ifrån Paraguay. Resan var helt okej, förutom att det var SJUKT kallt på kvällen. Men men, jag överlevde.
Nu ska vi vara i Uruguay i två veckor. Sedan blir det Buenos Aires.
Nu kommer jag nog att ha lättare att ladda upp bilder och hålla er uppdaterade. För det ligger ett internetcafé precis vid farmor och farfars lägenhet. Och skulle man vilja ha det helt gratis är det bara att gå till centralen, som ligger typ 5 min bort. De bor verkligen centralt!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu. Men ah. Jag skriver nog imorgon igen ;)
Hos mormor och morfar.
Tja, vad har hänt sen senast?
Jo, i onsdags åkte vi hem till mormor och morfar. De bor ute på landet i ett fint hus.
De har kossor, ankor, kalkoner och en massa olika frukter och grönsaker.
Igår gjorde jag inte så mycket annat än att läsa, skriva, dricka terere och bada i poolen.
Livet är verkligen grymt ibland.
Finns inget bättre än att vakna på morgonen och käka sig rejält mätt på massvis med frukt.
Första kvällen hos mormor och morfar käkade jag seriöst upp en halv vattenmelon helt själv.
Naturligtvist var jag asmätt sen och orkade inte käka middag. Som sagt. Livet är grymt.
Värmen fortsätter och det är bra skönt att det finns luftkonditionering i huset.
Igår kväll, vid 7 tiden var det fortfarande 30 grader ute...
Idag har vi varit i Encarnacion. Vi har varit och tittat på det gamla fängelset där de höll politiska fångar.
Lite jobbigt att se, om jag ska vara helt ärlig...
Sedan stack vi iväg och handlade, så nu sitter vi på ett Cybercafé och surfar.
Igårnatt hände något spännande.
Jag vaknade och var tvungen att gå på toa. För ja, jag har blivit helt fast i tereré-klaveret. Det är så gott!
Så ah. När jag kom in på toaletten, vad satt då på golvet?
VÄRLDENS största padda. Jag lovar. Den var SJUKT stor.
Så jag stod ett tag och övervägde om jag vågade gå in på toan överhuvudtaget.
Men ah, så började paddan röra på sig, så jag smällde i panik igen dörren och sprang in till mor och far.
"Eh, mamma?"
"Ja, vad är det?"
"Jag vill gå på toa, men det sitter en jättestor padda där inne..."
Mamma dör av skratt.
Vi går till toaletten och kan inte hitta paddan. Den är spårlöst försvunnen.
Jo, i onsdags åkte vi hem till mormor och morfar. De bor ute på landet i ett fint hus.
De har kossor, ankor, kalkoner och en massa olika frukter och grönsaker.
Igår gjorde jag inte så mycket annat än att läsa, skriva, dricka terere och bada i poolen.
Livet är verkligen grymt ibland.
Finns inget bättre än att vakna på morgonen och käka sig rejält mätt på massvis med frukt.
Första kvällen hos mormor och morfar käkade jag seriöst upp en halv vattenmelon helt själv.
Naturligtvist var jag asmätt sen och orkade inte käka middag. Som sagt. Livet är grymt.
Värmen fortsätter och det är bra skönt att det finns luftkonditionering i huset.
Igår kväll, vid 7 tiden var det fortfarande 30 grader ute...
Idag har vi varit i Encarnacion. Vi har varit och tittat på det gamla fängelset där de höll politiska fångar.
Lite jobbigt att se, om jag ska vara helt ärlig...
Sedan stack vi iväg och handlade, så nu sitter vi på ett Cybercafé och surfar.
Igårnatt hände något spännande.
Jag vaknade och var tvungen att gå på toa. För ja, jag har blivit helt fast i tereré-klaveret. Det är så gott!
Så ah. När jag kom in på toaletten, vad satt då på golvet?
VÄRLDENS största padda. Jag lovar. Den var SJUKT stor.
Så jag stod ett tag och övervägde om jag vågade gå in på toan överhuvudtaget.
Men ah, så började paddan röra på sig, så jag smällde i panik igen dörren och sprang in till mor och far.
"Eh, mamma?"
"Ja, vad är det?"
"Jag vill gå på toa, men det sitter en jättestor padda där inne..."
Mamma dör av skratt.
Vi går till toaletten och kan inte hitta paddan. Den är spårlöst försvunnen.
Andra dagen i Asunción.
Måste börja med att rätta till ett litet fel från igår.
Det var inte alls 38 grader. Vi hade hört fel. Det var 48!
Och idag är det visst 50 grader. Jag som nästan tyckte att det kändes svalare.
Börjar jag vänja mig? Hehe.
Av en anledning, som jag inte tänker gå in på nu, var vi uppe tidigt som faen idag.
När vi var ute vid 6 på morgonen var det svalt och skönt. Bara 29 grader! ;)
Det är galet vad varmt det är. Fast jag måste ändå säga att det är lugnt.
Jag trodde det skulle vara så himlans mycket värre. Så himlans mycket fuktigare.
Och visst är det fuktigt och varmt, men jag tyckte nästan att det var värre i Sunny Beach.
Och då var det typ klent. Bara 32 eller nått sånt.
Men i alla fall. Vi gick upp tidigt idag och åkte på hemligt uppdrag. Mer om det senare i veckan.
Därefter åkte vi till hotellet och käkade mumsig hotelfrukost. Två sorters melon, ananas, färskpressad ananasjuice och apelsinjucie. Najs som faen!
Därefter stack vi till Riksdagen. Ibland kan det vara en fördel att ha släktingar som är engagerade politiskt. Morfar kände någon i Riksdagshuset som fixade en liten guide till oss. Så ah, vi tog en sväng i ett av de antagligen fräckaste Riksdagshusen i världen. Ska slänga upp bilder på bilddagboken sen.
Det var budgetförhandlingar i riksdagen idag, så det var HUR mycket folk som helst utanför. Så jävla mycket militärpoliser. Så himlans mycket folk i rörelse. Torget som var helt tomt igår, var avstängt. Innanför avstängningen fanns en massa indianer. Urbefolkningen demonstrerade idag för att få samma rättigheter som resten av folket.
Miitärpolisen gick runt med sina automatvapen. Indianerna stod där inne med sina träpinnar. Jag hoppas verkligen att demonstrationerna inte blir våldsamma. För då har inte indianerna en chans...
Efter rundvandringen i den politiska andan var det dags att vara mer komersiell.
Vi åkte mot Mercado Quatro. Men vi kom inte långt. Morfar körde över en aveny som man inte fick göra. Polisen stannade honom och det var dags för böter. Morfar bad om ursäkt. Men polisen ville se papper på billen och körkort. Sedan la han dem i fickan och sa att han ville ha 300.000 guarani (44.000guarani=10USD). Morfar sa att det verkade mycket och att vi inte hade så mycket kontanter. Då sa polisen att vi skulle åka med honom till stationen. Det blev en massa tjöt på guarani (landets inofficiella indianspråk), så jag fattade inte riktigt. Men vi fick åka efter polisen till stationen och behövde bara betala 140.000 guarani. Men självfallet fick vi ingen växel på våra 200.000 guarani som vi gav polisen...
Korruption är rätt vanligt. Och det är väldigt vanligt med att poliser och andra med makt missbrukar den.
Vi åkte i alla fall vidare till Mercado Quatro, som är en JÄTTELIK marknad. En labyrint med småsmåsmåsmå stånd som säljer allt möjligt. Och ja, det är galet billigt här. Mormor köpte ett par lädersandaler för 25.000guarani...
Morfar berättade att regeringen ska försöka röja undan marknaden på grund av olycksrisken. Jag har ju redan sagt att det är 50 grader varmt här. Och ja, det kan bli varmare. Skulle det börja brinna inne i marknaden, så skulle alla dö.
Och nej, jag överdriver verkligen inte. Alla skulle dö.
Labyrinten har smala gångar, med högar av kläder och skor som väggar. Människor överallt.
Jag köpte en liten present till en viss person, som jag vet hade velat vara här nere med mig nu. Ja, jag tror att du anar vem du är ;) Och jag skämms inte med att säga hur mycket det kostade. Cirka 30-40 kr. Haha.
Det är bara du som kommer att veta vad det är jag har med mig ;)
Sedan stack vi iväg och käkade på en "restaurang".
Asså, allt är rätt skabbigt och söndrigt här. Det här stället var en av de helaste i området och de hade en toalett med kackelackor, blött toapapper, trasigt kakelgolv och en blinkande glömlampa som hängde i en kabel från taket.
Helt sjukt. Men maten var riktigt god. Kött. Kött. Och åter kött. Helt underbart. Glada kossor, som mamma säger.
Sedan pajade morfars bil. Antagligen värmen.
Så han stack till en verkstad och vi tog en taxi till bussterminalen. Där köpte vi våra biljetter från Paraguay till Uruguay. Vi åker den 20e. Gött som faen. Snackade just med Claudio (min kusin). Han skulle ner till Motevideo (Uruguays huvudstad) i slutet av december. Så förhoppningsvist firar vi nyår ihop?
Sedan drog vi till hotellet och nu sitter vi här i hotellobbyn och njuter av aircondition, mineralvatten och internet!
Underbara, underbara liv!
Det var inte alls 38 grader. Vi hade hört fel. Det var 48!
Och idag är det visst 50 grader. Jag som nästan tyckte att det kändes svalare.
Börjar jag vänja mig? Hehe.
Av en anledning, som jag inte tänker gå in på nu, var vi uppe tidigt som faen idag.
När vi var ute vid 6 på morgonen var det svalt och skönt. Bara 29 grader! ;)
Det är galet vad varmt det är. Fast jag måste ändå säga att det är lugnt.
Jag trodde det skulle vara så himlans mycket värre. Så himlans mycket fuktigare.
Och visst är det fuktigt och varmt, men jag tyckte nästan att det var värre i Sunny Beach.
Och då var det typ klent. Bara 32 eller nått sånt.
Men i alla fall. Vi gick upp tidigt idag och åkte på hemligt uppdrag. Mer om det senare i veckan.
Därefter åkte vi till hotellet och käkade mumsig hotelfrukost. Två sorters melon, ananas, färskpressad ananasjuice och apelsinjucie. Najs som faen!
Därefter stack vi till Riksdagen. Ibland kan det vara en fördel att ha släktingar som är engagerade politiskt. Morfar kände någon i Riksdagshuset som fixade en liten guide till oss. Så ah, vi tog en sväng i ett av de antagligen fräckaste Riksdagshusen i världen. Ska slänga upp bilder på bilddagboken sen.
Det var budgetförhandlingar i riksdagen idag, så det var HUR mycket folk som helst utanför. Så jävla mycket militärpoliser. Så himlans mycket folk i rörelse. Torget som var helt tomt igår, var avstängt. Innanför avstängningen fanns en massa indianer. Urbefolkningen demonstrerade idag för att få samma rättigheter som resten av folket.
Miitärpolisen gick runt med sina automatvapen. Indianerna stod där inne med sina träpinnar. Jag hoppas verkligen att demonstrationerna inte blir våldsamma. För då har inte indianerna en chans...
Efter rundvandringen i den politiska andan var det dags att vara mer komersiell.
Vi åkte mot Mercado Quatro. Men vi kom inte långt. Morfar körde över en aveny som man inte fick göra. Polisen stannade honom och det var dags för böter. Morfar bad om ursäkt. Men polisen ville se papper på billen och körkort. Sedan la han dem i fickan och sa att han ville ha 300.000 guarani (44.000guarani=10USD). Morfar sa att det verkade mycket och att vi inte hade så mycket kontanter. Då sa polisen att vi skulle åka med honom till stationen. Det blev en massa tjöt på guarani (landets inofficiella indianspråk), så jag fattade inte riktigt. Men vi fick åka efter polisen till stationen och behövde bara betala 140.000 guarani. Men självfallet fick vi ingen växel på våra 200.000 guarani som vi gav polisen...
Korruption är rätt vanligt. Och det är väldigt vanligt med att poliser och andra med makt missbrukar den.
Vi åkte i alla fall vidare till Mercado Quatro, som är en JÄTTELIK marknad. En labyrint med småsmåsmåsmå stånd som säljer allt möjligt. Och ja, det är galet billigt här. Mormor köpte ett par lädersandaler för 25.000guarani...
Morfar berättade att regeringen ska försöka röja undan marknaden på grund av olycksrisken. Jag har ju redan sagt att det är 50 grader varmt här. Och ja, det kan bli varmare. Skulle det börja brinna inne i marknaden, så skulle alla dö.
Och nej, jag överdriver verkligen inte. Alla skulle dö.
Labyrinten har smala gångar, med högar av kläder och skor som väggar. Människor överallt.
Jag köpte en liten present till en viss person, som jag vet hade velat vara här nere med mig nu. Ja, jag tror att du anar vem du är ;) Och jag skämms inte med att säga hur mycket det kostade. Cirka 30-40 kr. Haha.
Det är bara du som kommer att veta vad det är jag har med mig ;)
Sedan stack vi iväg och käkade på en "restaurang".
Asså, allt är rätt skabbigt och söndrigt här. Det här stället var en av de helaste i området och de hade en toalett med kackelackor, blött toapapper, trasigt kakelgolv och en blinkande glömlampa som hängde i en kabel från taket.
Helt sjukt. Men maten var riktigt god. Kött. Kött. Och åter kött. Helt underbart. Glada kossor, som mamma säger.
Sedan pajade morfars bil. Antagligen värmen.
Så han stack till en verkstad och vi tog en taxi till bussterminalen. Där köpte vi våra biljetter från Paraguay till Uruguay. Vi åker den 20e. Gött som faen. Snackade just med Claudio (min kusin). Han skulle ner till Motevideo (Uruguays huvudstad) i slutet av december. Så förhoppningsvist firar vi nyår ihop?
Sedan drog vi till hotellet och nu sitter vi här i hotellobbyn och njuter av aircondition, mineralvatten och internet!
Underbara, underbara liv!
Första dagen i Asunción.
Bilder från de två första dagarna på min resa ligger nu uppe på http://traktir.bilddagboken.se/
Kan la börja med att berätta lite om resan. 14.50 lyfte vårt första plan från Landvetter.
14.30 nästa dag landade det tredje planet i Asunción i Paraguay.
Vi har alltså varit på resande fot i ett dyng. Inte alls så illa, om jag ska vara helt ärlig.
Jag trodde det skulle vara sjukt mycket jobbigare. Visst är jag trött, men inte så att jag dör.
I skrivandets stund ligger jag på hotellrummet helt själv, medan mor, far, mormor och morfar roar sig vid "poolen". Men mer om det sen.
Först åkte vi alltså från Landvetter till Frankfurt. Resan tog drygt 2 timmar och väntetiden till nästa plan var ungefär 3 timmar. Vi hade inga som helst problem med att hinna käka, checka in och strosa lite lojt på flygplatsen.
Därefter var det mastodontflygningen som gällde.
Jag var beredd på att dö. 12 timmar och 50 minuter skulle spenderas på ett och samma plan. Oj oj oj.
Men det gick finfint. Kollade på American Dad på datorn, Ghost Town och Journey to the center of the earth (eller vad den nu hette) på teven framför mig. Sedan lyssnade jag lugnt på Amys stämma medan jag försökte att somna.
Ja, det var helt värdelöst. Man vill luta sätet mer än vad det går. Och det går ju inte.
Så jag sov väl 1-1,5 timmar sammanlagt. Men men. Man överlever.
Flygplansmaten var inte alls så illa som jag trodde. Toan, var ju faktiskt riktigt rolig.
Var nog första gången jag gick på toalett på ett flygplan, vad jag minns i alla fall. Och jag var väl så där löjligt fascinerad :P
Till sist landade vi i alla fall i Sao Paulo. Vi hade tre timmar att ta död på, men det löste sig ganska självmant. Där vart det väntan, väntan och ÅTER väntan. Alla, precis alla, från planet stod i en och samma långa kö. Och jag måste nog säga att personalen på Sao Paulo var så jävla ineffektiv. De kollade allas väskor EN och EN. Helt sjukt.
Som tur var fick ju föräldrar med små barn förtur, annars hade väl barnen dött?
Väl klara med all jävla passkontroll och bagagehantering var det dags att fräscha till sig något.
Så vi tvättade oss, borstade hår och tänder. Därefter satte vi oss på ett café och försökte få igång internet.
Det gick inte. Så vi gick runt i taxfreen, som var tok-dyr. Inte alls speciellt taxfree... Hmpf!
Precis som Lina (min moster) hade förvarnat, så bytte de gate i sista sekunden.
Men det löste sig. Vi kom på planet i princip först och kunde lugnt sitta och syssla med annat medan vi väntade.
Man fick massvis med papper som skulle skrivas på inför resan till Paraguay.
Som mamma sa: "Varför så jävla mycket pappersarbete för att komma in i världens minsta lilla skitland?" Hehe.
Resan tog 2 timmar och sedan var vi i Asunción. Och då kom nerverna.
Jag skulle träffa mormor och morfar igen. Jag hade inget som helst minne av någon av dem.
Morfar var det 19 år sedan jag träffade. Och mormor var det 15 år sedan. Varken mamma eller jag hade varit i Sydamerika på 19 år. Mäktig jävla känsla.
Så väntan genom passkontrollen kändes längre än vanligt. Trots att den antagligen var kortare.
Vi kunde se på avstånd hur dörrarna öppnades för folk som hade gått igenom kontrollen. Och på andra sidan dörrarna.
Massvis. Verkligen massvis med folk. Det var egentligen inte förrän vi själva gick igenom de där dörrarna som vi förstod hur mycket folk det var. Packade tätt, tätt. Alla ville se när släktingarna kom ut genom dörrarna.
Mormors ansikte. Jag kände igen det från fotografier. Hon sprang. Mamma sprang. 19 år. 19 jävla år. Tiden stannade till. Kodakmoment my ass. Det här var större. Jag kände att jag skulle kunnat gråta. Men jag gjorde faktiskt inte det. Märkligt.
"För lång tid!" Det var det första jag hörde dem säga.
Sedan krama hon mig. Och hon kunde inte fatta att jag hade blivit så stor. Att jag var vuxen.
Och morfar. "Mi ichita!" Kändes så skönt att höra.
Kramar, kramar och åter kramar. Sen bad säkerhetsvakterna att vi skulle flytta oss. För vi var ivägen.
Sedan åkte vi till hotellet. Helt okej. Fick igång internet. Funkar så där.
Vi gick en sväng på stan. Kollade in massa saker som jag inte orkar skriva typ, för det är så mycket och inte så intressant för någon annan än mig själv.
Dock måste jag berätta en händelse. Två söta gatubarn. Flickor. De badade i fontänen. Poliserna med väldiga vapen ville inte att de skulle bada där, för de kunde skada sig. Det fanns ju ljus och skit i vattnet som de kunde slå sig på.
Poliserna ville själva inte hoppa i och blöta ner sig. Så de gick med på att ge flickorna varsin slant för att de skulle gå upp ur vattnet.
När flickorna väl var uppe, började den ena pruta. Så jävla mycket skinn hade den lilla krabaten på näsan. Galet. Så hon hoppade i igen. Då hoppade morfar in och gav henne en 1000-sedel (44.000(vad de nu heter) = 10USD).
Men flickan var ändå inte nöjd. Så det slutade helt enkelt med att poliserna typ lekte jage med flickorna. Märkligt att se.
Stora hårda farliga män, som inte vet hur de ska hanterna barn som har växt upp på gatan och lärt sig samhällets hårda regler...
En bit av himmelriket.
Befinner mig just nu i Paraguays huvudstad Asuncion.
Ska ut på stan nu med mormor och morfar, så jag skriver mer sen.
Tänkte bara ge er en bild av flygresan:
Inte helt fel att lyssna på "Romeo and Juliet" med the Killers och se det här...
Ska ut på stan nu med mormor och morfar, så jag skriver mer sen.
Tänkte bara ge er en bild av flygresan:
Inte helt fel att lyssna på "Romeo and Juliet" med the Killers och se det här...
